Slottskogen - IK Raid 0-8 (4-0)(4-0)

Den gamle hade tagit ledigt för att spela sin andra match i serien den här säsongen. Han hade bytt de vardagliga sysslorna på sitt kvällsskift mot lek, förlustelse, ja, rent och skärt nöje.

Han var med och sprattlade med de unga i laget på uppvärmningen. Skrattade sig fördärvad åt Johan ”Svea” Svensson, som pricksköt fotbollen upp på Slottsskogsvallens platta tak och fick se en vig (nåja) och spänstig (jovars) Simon Bergman offra sig och häva sig upp på taket inte mindre än två gånger för att rädda uppvärmningen och bollen.

Ja, det var ett liv och det var ett kiv.

Så också efter matchen.

Tyvärr missade IK Raid att det var inbokat att möta Slottsskogen på isen också.

Laget som gått som på räls den här säsongen med endast åtta insläppta mål på åtta matcher och med förödande 46 gjorda mål.

Klart att IK Raid, stärkta efter vinsten mot Duells i söndags, gick in med huvudet högt och ögonen på skaft.

I tanken, kanske. Men verkligheten blev en annan.

Jo, redan efter 13 sekunder fick kapten Theng ett friläge, men har han varit effektiv hittills blev avsluten lamt med en dragning efter isen som Slottsskogens duktige målvakt Tobias Jonasson lätt kunde avstyra.

Det stod klart rätt snart att Slottskogen åkte så det visslade och IK Raid tittade på.

Den gamle stod upp bra med sitt lag, rädda initialt några lägen som snuvade Slottsskogens virvelvindar på tidigt mål.

Men efter 4.51 kom det första, en klassiskt inspel snett bakifrån mål, ingen markering framför och den gamle försöker sig på ett mellanting mellan slidning och en butterflyförflyttning och mellantinget för att pucken går mellan benen och in i mål.

8.03 kommer nästa och som det heter i ramsan: ettan kom tvåan kom, trean kommer så småningom. 10.30 ringde klockan igen.

När IK Raid:s Carl Blomé åker på en slashing vid 13.55 dröjer det inte länge förrän det är förkylt.

Slottsskogen interferar elegant den gamle, och lika lite som domaren ser förseelse hinner 56 år gammal målvakt med i sidledsförflyttningen och 4–0 sitter som en smäck på Kal.

Hesa Fredrik räddar IK Raid från större förnedring.

Andra perioden är det inledningsvis en smula bättre spel från de blåa. Men Slottsskogen tog nog bara en extra paus de första fyra minuterna och med ytterligare tre sekunder var laget med i matchen igen. Då hade laget skakat av sig ett boxplay och istället fått ett powerplay som naturligtvis förvaltades på bästa sätt.

När Slottsskogen åker på sin andra utvisning vädrar IK Raid morgonluft. Men istället är det Slottsskogen som står för kortdraget.

Men det är först vid deras tredje utvisning som det blåser rejält. Efter bara 13 sekunder med en spelare på botbänken sopar laget, genom en enmanskontring, in 6–0.

15.20 åker IK Raids coach André Ågersten ut för en frustrerad slashing. Då klarar IK Raid att hålla rent och den gamla hinner tänka att 6–0 är väl inte så jävla illa.

Men han och hans manskap glömde av att det återstod en minut. Det gjorde inte Slottskogen, som tog bandyvida svängar runt IK Raids spelare och passade in till lagkamrater som stod stolta och fria och rakade in både 7– och 8–0 i en match som IK Raid snabbt ska glömma, för det här var resultatet, inte bara av bländande hockey från Slottsskogen, utan också en usel inställning och eländigt dåligt spel av IK Raid.

Eller som coach Ågersten sa efter matchen: I dag var det 16 man som var totalrôtna.

Slottsskogen–IK Raid 8–0 (4–0)

Mål: knappast.

Utvisningar. Carl Blomé (2), Tim Campbell (2 – för många spelare på isen), André Ågersten (2)

Matchens stjärnor:

Inte den här gången.