IK Raid - Åby 3-2 (2-1)(1-1)

Åby Dragons har blivit en kär motståndare för IK Raid de senaste tio åren.
I regel jämna matcher, alltid sjyst spelade och med helt okej hockey efter sin division.
För att jämna ut tillställningen den här säsongen ställde Åby upp med tolv utespelare och en målvakt. Orsaken, sas det, var på grund av att NHL-lockouten var över och ett koppel Åbyartister hade tagit sig över Atlanten för spel där.
Må så vara och kanske var det som motståndarna höll ett försiktigt spel de första minuterna.
Nu spelade det inte så stor roll.
IK Raid inledde med ett tempo som laget inte riktigt bemästrade.
Det var flängigt, slängigt och dålig puckbehandling som dominerade.
När laget fick chansen till ett powerplay efter bara 1.27 dröjde det inte länge förrän IK Raid gav bort det efter Anders Angers tripping i anfallszon.
Det hafsiga spelet fortsatte och några egentliga lägen dök inte upp, förrän Mark Hilar limmade fast pucken på klubban. I ensamt majestät drev han in från sargkanten, gjorde några patenterade finter som ingen i IK Raid tidigare sett skymten av och pricksköt elegant in 1–0 efter 7.37.
Ett klassmål, som gav rysningar hela vägen ut till bänken där fyllisarna sitter på Wieselgrensplatsen.
Sedan fick IK Raid igång sitt berömda spinn i anfallszonen, men utan att riktigt utmana Åbys keeper Pontus Nilsson.
Men vid en kontring var det dags, trodde alla.
Simon Bergman stormar mot en ensam back, fintar inåt banan, men blir toktrippad.
Två domare står och tittar på, men ingen gör en endaste min av att det skulle rendera en utvisning. Förklaringen kommer senare av en av domarna, som säger ”det var en speltripping, då blir det inte utvisning. Det var inte meningen att klubban skulle träffa skridskon.”
Ett citat värt att lägga på minnet.
Efter några haranger som kapten Haddock skulle varit imponerade av lugnade emellertid IK Raidbåset ner sig.
Istället virvlar lagets andrafemma in och etablera spel i Åbys zon.
Efter hårt tryck mot Pontus Nilssons kasse, trycker slutligen Erik ”Fiskarn” Moberg in 2–0 efter pass från Jonas Hansen vid 13.05.
Läge då att bara bevaka ledingen perioden ut. Men IK Raid ville annat.
Vid tekning i egen zon med  54 sekunder kvar av perioden hade laget redan gått in i pausvila.
Då passade Åby på att kvittera med ett skott som passerade en hoper spelare och gick in bakom en skymd Sören Meethz.
Han som ”iskallt” lämnade en puck mellan benen efter en räddning på en kontring tidigare i perioden.
–Jag såg pucken. Det var lugnt, jag väntade på att Jonas Khan skulle hämta den, säger han om situationen som alla uppfattade annorlunda.
Det vill säga, han såg inte alls pucken och Åby var där ytterst nära att reducera.
Men 2–1 i paus är ett bättre utgångsläge än kvitterat och jämnt.
Det skulle det emellertid bli senare.
IK Raid fortsätter med att slarva i uppbyggnadsfasen av sina anfall. Allt för ofta tjuvar forwards och har hunnit försvinna från passningsfickorna då backarna slår passen. Det utnyttjar naturligtvis en så skickligt lag som Åby, oavsett om de spelar med tolv man eller inte.
Så vid 10.57 kommer kvittering, där kalabaliken framför Sören Meethz förvandlades till Åbys fördel.
IK Raid skärpte till sitt spel, men utan att klara av att skapa alltför farligt tryck i anfallszonen.
Men så vaknade andra femman igen. Coach Ågersten, för dagen back, skickar rappt och precist upp ett pass till flinke Erik ”Fiskarn” Moberg, som raskt spelar in till Johan ”Svea” Svensson som kommer som en projektil och får först med sig pucken i mål, men dessutom både sig själv, en back och Pontus Nilsson.
3–2 där, vid 17.24 var matchavgörande och IK Raid kunde reda ut situationen utan att Åby lyckades komma till några större utmaningar på slutet.

IK Raid–Åby Dragon 3–2 (2–1)
Mål: Mark Hilar (1–0), Erik Moberg (2–0, ass J Hansen), Johan Svensson (3–2, ass A Ågersten, E Moberg)
Utvisningar: Anders Angers (2)

Matchens stjärnor:
Xxx Erik Moberg – ett mål och en assist, som slet hårt och belönades väl.
Xx Mark Hilar –1–0-målet var inte bara viktigt, det var snyggt också.
X Daniel Hansen – höll koll på defensiven.