Åby - Ik Raid  7 - 2 (4–1, 3-1)

Det var vinna eller försvinna. Med nya serieupplägget var det den krassa verkligheten. Endast ett lag kvalar mot division 4 A i den serien som IK Raid tillhör. IK Raid har två inställda matcher (Borås och Härryda), en förlust (mot Åby, som har full pott). Det fanns liksom inga alternativ för att hänga på den eftertraktade kvalplatsen.

Nu fanns det dock två stora men i matchen mot Åby, som ju vann i Rambergsrinken med 7–1 tidigare i höstas:

1. Åby hade sedan förra mötet införskaffat förstärkning 18-årige Arvid Norrby från Hanhals, topplag i division 2, och Richard Hjertquist från Chalmers, division 3. Två stabila pjäser med fart på skridskor och pass.

2. IK Raid har Andreas Flodman skadad, Svea Svensson deprimerad, André Ågersten kråkad, Jonas Hansen på Kinaresa för att sondera den kinesiska hockeymarknaden, Richard Gustafsson kråkad, Tobias Persson långtidsskadad och Martin Thyberg putz weck.

Förvisso väckte närvaron av giganterna Alex ”Is the Man” Olsson och Johan ”Q” Qvarfordt förhoppningar, placerade i första respektive andralinan.

Jo, det skulle upp till kamp. Men redan på uppladdningen var det ett vilset gäng, enär fotbollen, som skulle värma upp bakfulla skallar, sega kroppar och åldriga hjärtan, saknades.

I ett fåfängt försök att få upp värmen sattes bastun på, men längre än så kom aldrig IK Raid uppvärmning.

Visserligen var precisionen god på is, när spelarna sköt på den gamla. Men han är ju trög på träning och värmning, så det var knappast någon garanti för att flytet skulle hålla i sig mot det svartklädda hemmalaget.

Det blev mycket riktigt Åby som virvlade igång rejält mot de för dagen vitklädda IK Raid. Den gamle fick omedelbart att göra och gjorde det bra. Han höll rent i exakt 3.20. Då hade Johan ”Q” åkt på en tripping (2.22) efter att blivit hakad i offensiv zon och fåfängt försökt rädda pucken åter.

Boxplayet såg stabilt ut, men i ivern att stoppa pucken nere i högerhörnet tappade laget markering och ett sidledspass blev till den chans som just Arvid Norrby förvaltade.

* Jag var med, trodde ärligt att jag hade gjort en monsterräddning, för pucken tog på min arm, säger en besviken Kai Martin efter målet.

Nu varade inte Åbys glädje så länge. I ett av sina första byten gick tredjelinan till attack. Eric Andresen drev upp pucken på högerkanten och strax innanför blå får han snilleblixten att

skjuta mot mål, får en träff med sin träklubba som slår ner som en bomb strax under ribban på en förvånad Pontus Nilsson i Åbymålet.

1–1 efter 3.53 där Magnus Ljungdahl snyggt assisterade.

Nu varade å andra sidan inte IK Raids glädje speciellt länge heller. Åby går raskt till anfall och förvaltar ett pucktapp i mittzon, en av många den här matchen, och spelar pucken djupt men också klart offside, något som domarna missar. Laget biter sig fast och plötsligt är Richard Hjertquist fri, drar den gamle högervänster och lägger in pucken vid vänstra stolpen, där Kai Martin är tiondelen för sen för att sno åt sig pucken.

Ytterligare en minut senare gör hemmagänget sitt tredje mål bakom en tillspillogiven gammal man.

12.57 spelas pucken snyggt i gapet på Sebastian Lagerqvist, som via stolpen stänker in sitt lags fjärde mål.

4–1 står sig perioden ut, men skotten – 20–7 – visar på den dominans i spel som IK Raid inte önskat. Inte ens vid toppningen i powerplay i slutet av första perioden gav önskat resultat.

IK Raid slarvade, tappade puck och kom inte i position, där altmeistern Peter Lind var den ende som utmanade Pontus Nilsson med ett skott.

2,29 i andra tar Åby en tvåminutare och IK Raid kan trycka på. Får bättre ordning på sitt powerplay och efter flera rejäla chanser och briljant målvaktsspel lyckas kapten Theng hänga in reducering 2–4 på pass från Jens Tornfalk och Jimmie Jonnor.

Fler chanser skapades, men i trycket framåt ställdes Kai Martin mer än en gång helt ensam mot Åbyspelare. Han räddade och räddade igen och sedan räddade han åter.

Men 6.27 kom Alexander Wanroth fri och gjorde samma fint som Richard Hjertquist högervänster och den gamle gick på det igen. 5–2.

När sedan laget kom tre mot noll i ett knasigt byte av IK Raid gick det förstås inte längre. 6–2 gjordes 7.48 av Arvid Norrby, men återigen var Kai Martin löjligt nära att ta den nere vid sin vänstra stolprot. Men, nära är inte nog i den här sporten.

Resterande del av perioden blev stökig. IK Raid kastade om i laget för att skapa tryck. ”Q” gick in som center i förstalinan, men utan avsedd effekt. Och blev det tryck så stod Pontus Nilsson i vägen eller också sköt IK Raids spelare utanför eller över.

Med åtta minuter kvar kom lagen att dela 18 utvisningsminuter och det blir det inte så mycket grannlåt på isen av.

19.15 satte Sebastian Lagerqvist punkt för matchen efter att – igen! – spelats fram centralt av en här icke namngiven IK Raid-spelare. Återigen var det en högervänsterfint som sänkte den gamle, som nu knappt kunde andas.

Inte så konstigt. Skotten var 45-20, så han hade att göra.

* Jag är sur och besviken på att vi inte spelar klokare. Nu utnyttjade vi inte kanterna, körde in centralt i mittzon och tappade både puck och initiativ, säger han efter matchen.

* För se det så här: hade jag tagit första målet, det var nära, andra målet blivit offsidedömt i en tidigare sekvens, skottet stolpe in hade gått ut, de två målgivande passen från IK Raid till Åby… ja då hade matchen fått ett annat utseende. Men det är ju drömmar så här i juletid. Nu var det vi som gav Åby julklappar. Skönt att den högtiden snart är över, så att vi kan sikta in oss på nyårsraketer istället.

Åby–IK Raid 7-2 (4–1, 3–1)

Skott: 45–20 (20-7, 25–13)

Mål: Eric Andresen (ass M Ljungdahl), Andreas Theng (ass J Tornfalk/J Jonnor)

Utvisningar: Alex Olsson (12), Johan Qvarfordt (2)

Matchens stjärnor:

*** Kai Martin – förvisso sju mål i baken, men så många räddningar!

** Alex Olsson – slet, slet, slet och slet

* Eric Andresen – första målet i seriespel någonsin måste premieras

Pingvinkepan: Alex Olsson